En recension och reflektion om filmen "pojken i randig pyjamas"!

Filmen handlar om en pojke som heter Bruno, och han flyttade från "storstaden" till en liten by utanför Berlin.

Där finns det nästan inget att göra tycker Bruno, så han vill upptäcka saker, för han älskar äventyr.

Han har en pappa, mamma och en syster.

Hans syster heter Gretel och är 12 år. Hon är helt besatt av Hitler och hans propaganda och sätter upp bilder på han och hakkorset i sitt rum.

Pappan var SS-officer och han blev befodrad, det var det som gjorde att de flyttade till ett stort, fint hus på landet, för de blev erbjudna det.

Han var själv en nazist, Brunos pappa, och det var en del av hans jobb.

Det han jobbar med håller han hemligt för sin familj.

Bruno är en nyfiken och äventyrlig pojke, men också väldigt uttråkad av det bevakade huset, där han nästa inte har något att göra.

Tills han ser, vad han kallar en bondgård, där folk går runt med pyjamaser.

Han smyger en dag ut, när hans mamma är inne i Berlin och handlar, till skogen för att utforska den där "bondgården" som han såg genom sitt fönster.

När han kommer fram till taggtrådsstängslet vid skogens slut, så ser han en pojke som sitter där och har tagit en paus ifrån arbetandet.

Han heter Schmuel, och är lika gammal som Bruno, alltså 8 år.

Man ser verkligen skillnad på Bruno och Schmuel, för Bruno har fina kläder på sig, och ser fullt frisk ut och pigg, medan Schmuel, som är lika gammal som honom,

har rakat hår, går runt i en skitig pyjamas från en person som har haft den före honom, och helt förstörd.

De två pojkarna inleder sin oväntade vänskap, och Bruno smiter iväg varje gång hans mamma är borta, och oftast tar han med sig mat till Schmuel, 

Och sitter där på andra sidan av stängslet och kollar på när Schmuel vräker i sig maten han fått.

En dag när Bruno kommer dit, säger Schmuel till honom att hans pappa är borta, ingen vet vart han är.

Då säger Bruno att han ska krypa under stängslet och att Schmuel ska få tag i en pyjamas åt Bruno, så att han passar in.

Nästa gång han kommer dit har han med sig en spade och börjar gräva, till slut är han på andra sidan stängslet.

De börjar fort leta efter Schmuels pappa, men finner honom inte.

Utan de blir kallade att gå in i en barack och klä av sig helt nakna. 

Sedan leds de in i ett stort rum, det ser ut som "duschrum", där de står och väntar på order.

Medan detta sker, så har Brunos mamma,pappa och hans syster kommit hem och letar efter Bruno, 

Och då ser de att dörren är uppe till bakgården, och de följer efter spåren som visar att Bruno har gått ditåt.

De börjar fort leta efter honom, och till slut kommer de fram till stängslet där Bruno och Schmuel mötte varandra bara för 15 minuter sedan.

De ser gropen som Bruno grävde, det regnar.

Alla börjar ropa efter Bruno, vilket sedan övergår till skrik och gråten i halsen.

Brunos pappa kröp under stängslet, där gropen låg, och börjar springa in mot lägret, där han ser att en gasning av människor är på väg att inträffa, 

Han ropar till de att sluta, men de har redan hunnit hälla i gasen ner i rummet där Schmuel och Bruno står i.  

Reflektion om filmen:

Jag tycker att filmen var fruktansvärd, men man var ändå tvungen att behöva se den, och få känna det som de kände i filmen. Även fast det bara är en film.

Men man inser ju nu efter man sett filmen hur bra man egentligen har det, man har en familj som bryr sig om en, som vill ens bästa, att man är frisk, att man får gå i skolan.

För det är många i världen som inte får ha det lika bra som vi har det.

Vi gnäller ofta över småsaker, att man är skoltrött, att ens familj inte förstår en, att skolan är onödig, men när man tänker efter rejält, så märker man hur fel man har.

Men efter att ha sett filmen så känner jag mig både lättad men ändå arg över att de dör.

Jag menar hade inte Hitler inskaffat nazismen hade detta aldrig hänt, det är helt sjukt hur en person kan bli så stor på bara några år, jag fattar det fortfarande inte.

Det här har ju verkligen hänt på riktigt, det är flera som har dött genom gasning, har suttit i koncentrationslägren för att de var judar.

Enligt Hitler hade ingen jude rätt att leva, för de var inte värda att leva, de hade ingen rätt till det, och han ville ha en ren värld från judar, därför dödade han de.

Alla har rätt till att leva, alla har rätt till att bli älskad, alla är värdefulla på sitt eget vis, det finns ingen lag på att vissa ska vara mer värdefulla än andra, utan det ska vara en självklarhet, tycker jag.

Människan ska inte vara helt perfekt, utan hon ska begå misstag så att hon vet vad som är rätt och fel, annars tror jag inte att man kan leva som människa.

I nuläget är det inte någon som ser ner på folk bara pågrund av deras bakgrund,religion,utseende,svart eller vit, lång eller kort, tjock eller smal, brunögd eller blåögd lika mycket som Hitler gjorde.

Varenda en vill leva tryggt och vara älskad, det är det alla i världen måste jobba på, man kan inte bara tänka på sig själv, man måste tänka på helheten, hela världen också.

För när väl alla har uppfattat och uppnått det, så är det FRED på Jorden!

Sitter och filosoferar just nu, och skrev denna text, eller recension, eller reflektion, aja hoppas ni orkade läsa hela, :)

Ska iväg på Samuels dubbning snart, men ha det så bra, 

kram

Bloggar senare!

Nu har jag badat och börja läsa ur svenskaboken för idag, men jag orkar inte skriva nått utan det får bli bilder/citat/fina texter istället :)

Nu ska jag fortsätta läsa i min bok så att man blir klar någon gång xD

Pösssss <3 

hahahaha, jag skulle gå upp 6:40 men gick upp typ 6:10 istället, helt ovetande om att kl var så lit, så jag kunde ha liksom sovit en halvtimme till, men nej, nu är jag uppe och pigg ;)

Förresten...Igår fick jag en MP4 utav Fredrik  bara sådär, och det är ju kul att få grejer när man minst anar de, :)

Så nu ska jag typ skriva några dikter, för orkar seriöst inte med att skriva ett långt inlägg xD

1. We`ll live as long as he will write about us , we are just a part of a long story a long novel the story has an end and a beginning
2. Vem är din stjärna?
3. Vem ger dig kraft?
4. Vem får dig att tala?
5. Vem kastar dig bort?

        Tjing!

1. 

Att lida är svårt, att lida utan att älska är svårt.

Att älska utan att lida är inte möjligt. Att älska är svårt.